Sången om Allvis

Sången om Allvis (Alvíssmál) är en dikt, troligen från 1000-talet, som återfinns i den Poetiska Eddan. Dikten Sången om Allvis handlar om ett samtal mellan asaguden och tillika åskguden Tor och dvärgen Allvis.

Handling

Dvärgen Allvis kommer till asaguden Tor och kräver att han ska få Tors dotter till sin brud som betalning för vapen och enligt ett löfte han blivit lovat. Men Tor vill inte gå honom till mötes och säger till Allvis att han bryter löftet eftersom han inte var hemma när löftet utlovades för att det är han som är far som bestämmer sådant.

Torn utmanar Allvis och säger att ”Möns älskog ska icke förmenad vara dig, vise gäst, om du ur varje värld kan säga allt som jag vill veta.” Han utmanar dvärgen Allvis med flera frågor.

Tor undrar vad jorden som ligger framför människorna heter i andra världar? Tor frågar Allvis om vad himlen som av havet föddes heter i varje värld?  Vad månen heter i de andra världarna? Allvis besvarar frågorna om vad respektive sak heter bland gudarna, i Hel, bland jättarna, dvärgarna och alverna. Så fortsätter Tor med frågorna tills det går så mycket tid att solen har gått upp.

Sången om Allvis

Allvis sa:
”Att bänkarna breda
ska bruden nu med mig
i sällskap hemåt hasta.
För att bli måg jag skyndat,
det menar nog envar;
man ska ej hänge sig åt vila hemma.”

Tor sa:
”Vad är det för en bjässe?
Vi är så blek du på näsan?
Låg du i natt hos lik?
Tycke av en turs
tycks mig hos dig vara.
Du är ej för bruden boren.”

Allvis sa:
”Allvis jag heter,
hålles under jorden,
under sten har jag varaktig stad.
Betalning för vapen
att taga jag kommit;
ingen bindande löfte bryte!”

Tor sa:
”Jag ska bryta,
ty brudens gifte
jag främst bestämmer som fader.
Jag var ej hemma,
då hon dig lovades;
enda giftoman bland gudar är jag.”

Allvis sa:
”Vad är det för en man,
som myndighet påstår
över fagerglänsande flicka?
Av folk, som vitt färdas,
dig få torde känna.
Vilkens maka har din moder varit?!

Tor sa:
”Ving-Tor jag heter,
vida jag strövat,
son jag till Sidgrane är.
Utan mitt samtycke
ungmön du ej får
och gynnas ej med detta gifte.”

Allvis sa:
”Samtycket ditt
vill snart jag ha
och gynnas med detta gifte,
äga vill jag hellre
än utan vara
denna mjällvita mö.”

Tor sa:
”Möns älskog
ska icke förmenad
varda dig, vise gäst,
om du ur varje
värld kan säga
allt, vad jag veta vill.”

”Säg du mig, Allvis –
alla varelsers öde
väntar jag, dvärg, att du vet –
vad månne väl den jord,
som framför människorna ligger
heter i varje värld?”

Allvis sa:
”Jord säges bland människor,
men slätt hos asarna,
vanerna kallar den vägar,
alltid grön jättarna,
alverna den groende,
gudarna där uppe grus.”

Tor sa:
”Säg du mig, Allvis –
alla varelsers öde
väntar jag, dvärg, att du vet –
vad himmelen,
som av havet föddes,
heter i varje värld.”

Allvis sa:
”Himmel den heter bland människor,
högvalv bland gudar,
vindvävare kalla den vaner,
uppvärlden jättar,
alferna fagertak,
dvärgarna drypande sal.”

Tor sa:
”Säg du mig, Allvis –
alla varelsers öde
väntar jag, dvärg, att du vet –
huru månen
som människorna se,
heter i varje värld!”

Allvis sa:
”Måne den heter bland människor,
men molntapp hos gudar,
svänghjul de säga hos Hel,
skyndaren jättarna
men skenet dvärgarna,
om tideräknarn alverna tala.”

Tor sa:
”Säg du mig, Allvis –
alla varelsers öde
väntar jag, dvärg, att du vet –
hur den sol, som människors
söner skåda,
heter i varje värld!”

Allvis sade:
”Sol den heter bland människor,
»sunna» hos gudar,
den kalla dvärgar Dvalins leksak,
evigglöd jättar,
alverna fagerhjul
och allklar asars söner.”

Allvis sa:
”Säg du mig, Allvis –
alla varelsers öde
väntar jag, dvärg, att du vet –
huru de skyar,
som skicka oss skurar,
heta i varje värld!”

Allvis sa:
”Skyar de heta hos människor,
skyfallshopp hos gudar,
vindflarn dem vanerna kalla,
ovädersväntan jättarna,
alferna väderkraft,
hölje de kallas hos Hel.”

Tor sade:
”Säg du mig, Allvis –
alla varelsers öde
väntar jag, dvärg, att du vet –
huru vinden,
som vidast far,
heter i varje värld.”

Allvis sade:
”Vind den heter bland människor,
viftaren hos gudar,
gnäggarn hos de väldiga väsen,
gormaren hos jättar,
snyftaren hos alver,
vinaren han heter hos Hel.”

Tor sa:
”Säg du mig, Allvis –
alla varelsers öde
väntar jag, dvärg, att du vet –
huru lugnet,
som ligga plär,
heter i varje värld!”

Allvis sa:
”Lugn det heter hos människor,
lindring hos gudar,
vindslut det vanerna kalla,
övervärme jättarna,
alverna dagsstillhet,
dvärgarna dagens ro.”

Tor sa:
”Säg mig du, Allvis –
alla varelsers öde
väntar jag, dvärg, att du vet –
huru den sjön,
som skepp ro på,
heter i varje värld!”

Allvis sa:
”Sjö den heter bland människor,
vida skivan hos gudar,
vanerna kalla den våg,
jättarna ålhem
alferna vätskeämne,
namnet djupt hav giva den dvärgar.”

Tor sa:
”Säg mig du, Allvis –
alla varelsers öde
väntar jag, dvärg, att du vet –
huru elden,
som för allt folk brinner,
heter i varje värld!”

Allvis sa:
”Eld den heter bland människor,
men bland asarna flamma,
vanerna kalla den våg,
jättarna slukaren,
den svedande dvärgar,
den hastige han kallas hos Hel.”

Tor sa:
”Säg mig du, Allvis –
alla varelsers öde
väntar jag, dvärg, att du vet –
huru skogen,
som skuggar människorna,
heter i varje värld.”

Allvis sa:
”Skog den heter hos människor,
man på slätten hos gudar,
hos Hels folk höjdsidans tång,
eldaren hos jättar,
hos alverna fagergrenig,
hos vise vaner spö.”

Tor sa:
”Säg mig du, Allvis –
alla varelsers öde
väntar jag, dvärg, att du vet –
huru natten,
Norves dotter,
heter i varje värld!”

Allvis sade:
”Natt hon heter bland människor,
mörker bland gudar,
mask kalla henne väldiga makter,
oljus jättarna,
alverna sömngumman,
drömväverska kalla henne dvärgar.”

Tor sa:
”Säg mig du, Allvis –
alla varelsers öde
väntar jag, dvärg, att du vet –
huru säden,
som sås av människorna,
heter i varje värld.”

Allvis sa:
”Bjugg den heter bland människor
och ‘barr’ hos gudar,
hos vanerna heter den växt,
äta jättarna den kalla,
alverna vätskeämne,
hänghuvud heter den hos Hel.”

Tor sa:
”Säg mig du, Allvis –
alla varelsers öde
väntar jag, dvärg, att du vet –
huru ölet,
som allt folk dricker,
heter i varje värld.»

Allvis sade:
”Öl det heter bland människor,
bland asarna brygd,
rusande vätska hos vaner,
klar dryck det heter hos jättar
och kallas mjöd hos Hel,
supning hos Suttungs söner.”

Tor sa:
”I ett bröst
jag aldrig såg
så många minne från fordom.
Dock av mycket svek
nu sviken du är:
kvar uppe till dagsljus, dvärg!
Nu skiner solen i salen.”

 Källa: Eddan, De nordiska guda- och hjältesångerna / Sången om Allvis