Odens häst Sleipner och korparna Hugin och Munin

Nordisk mytologi

I det fornnordiska Sverige hade man en helt annan världsbild än vi har idag, det som vi idag kallar nordisk mytologi. Man trodde på gudar och gudinnor som tillhörde släktet vaner eller asagudar. Asagudarna bodde upp i Asgård högt uppe i himlen. Ibland kunde människor skymta bron Bifrost som gick från underjorden, förbi människorna, upp till Asgård. Det var regnbågen som människorna i det fornnordiska Sverige såg. För att inga obehöriga skulle kunna ta sig upp till Asgård fanns det en vakt vid bron, det var guden Heimdal.

Gudarna och gudinnorna blickade ned från Asgård på oss människor som bodde i det som kallades Midgård. De såg vad vi gjorde och de kunde även se landet där jättarna bodde som låg norr om Midgård på andra sidan ett vattendrag. Runt människornas och jättarnas land bredde havet ut sig. Gudarna skyddade oss mot onda väsen som de elaka jättarna och hjälpte oss att få en bra skörd och fruktbarhet. Genom att be till gudarna trodde man att vi människor kunde få hjälp med olika saker. Man skålade till gudarnas ära när man drack.

Det var gudarna och andra högre väsen som såg till att världsordningen fungerade, som att solen gick upp och ned och att månen lyste på himlen. Eftersom Dag for över himlen på dagen och Natt började sin färd på kvällen. Genom att nio jättinnor drog hävstången till kvarnen Grotte i underjorden fick havet flod och ebb. Det var asaguden Oden och hans två bröder som hade gjort så att vi människor existerade, eftersom de skapade de första två människorna och gav dem liv. I alla fall enligt den nordiska mytologin. Mer om det finns berättat i den fornnordiska Skapelseberättelsen.

Oden var asagud och bodde i den stora borgen Vallhall i Asgård. Han var stamfader till asagudarna, den mäktigaste av dem och känd för sin stora visdom. Den hade han fått genom att dricka ur vishetens källa som vaktades av Mimer, därför kallades källan även för Mimers brunn. Odens Valkyrior avgjorde vilka som skulle klara sig i strider och därför bad människorna till guden innan en strid för att få extra kraft och hjälp. Oden bevakade vad som hände i alla världarna och till sin hjälp hade han sina två svarta korpar, Hugin och Munin, som varje dag flög ut för att spana över världarna och sen flög tillbaka till Oden för att rapportera vad de sett.

En av Odens kändaste söner i den nordiska mytologin är den starka åskguden Tor. Om Tor finns det många historier enligt den nordiska mytologin. Tor var ofta ute på äventyr och eftersom han var så stark slogs han mot de elaka jättarna. Han fick extra styrka genom att dra åt sitt starkhetsbälte och som hjälp i sina strider hade han hammaren Mjölner. Tor åkte över himlen i en vagn dragen av två bockar. När åskguden slog med sin hammare kunde blixtrarna gå över himlen.

Alla jättar var dock inte elaka. Men det finns en särskild jätte som utmärker sig i de fornnordiska sagorna och det är jätten Loke. Loke bodde länge i Asgård bland asagudarna innan de upptäckte hur lömsk och elak han var. Lokes inställsamhet och list gjorde att Tor, Oden och flera andra gudar från början trodde gott om honom. I själva verket planerade Loke gudarnas undergång. Det fanns även några gudar från vanernas släkten som bodde i Asgård – som Frej och hans syster Freja.

Freja var den vackraste av alla gudinnor, hon bar det stora brisingasmycket som hängde över bröstet. Freja var en fruktsamhetsgudinna och till henne bad människorna bland annat för att få en god skörd.

Gudarna behöll sin ungdom genom att äta föryngringsäpplen. Om föryngringsäpplena eller Tors hammare Mjölner skulle bli stulna eller försvann var det stor katastrof för gudarna. Båda sakerna hände vid var sitt tillfälle – men båda kom så småningom tillbaka.

Som du märker var det vanligt att man i den nordiska mytologin namngav sina föremål.

Yggdrasil är det stora världsträdet. Osynligt för det mänskliga ögat. Sina rötter har det i underjorden och på en av grenklykorna vilar Midgård. Längre upp i toppen finns Asgård och högst upp i toppen finns en gyllene tupp. Upp och ned för Yggdradils stam springer en ekorre.

Det fanns ett annat gudasläkte förutom asarna enligt den nordiska mytologin och det var vanerna. Vanagudarna hade sitt ursprung från Odens två bröder – de som var med och skapade de första människorna. I historierna i den nordiska mytologin omnämns även släkten med alver och dvärgar.

Man trodde alltså att vatten kunde ha olika egenskaper och det berättas även om runskrifter, besvärjelser och sånger som kunde åstadkomma olika saker.

Om nordiskmytologi.se

Välkommen till sidan om nordisk mytologi. Här hittar du information om vem som är vem i nordisk mytologi, berättelser om asagudarna, deras stamfader Oden, Tors äventyr, Heimdal som vaktar regnbågsbron Bifrost, Valkyriorna som är stridsgudinnor, den godhjärtade Balder som har fått en blomma uppkallad efter sig, Brage till vilken man skålar den fjärde skålen och världens skapelse.

Här finns utförlig information om nordisk mytologi – både för dig som ska skriva om nordisk mytologi i ditt skolarbete och för dig som har ett personligt intresse för nordisk mytologi.

Det finns många olika återberättade händelser och sagor om nordisk mytologi, en berättelse som har berättats vidare och som har förvanskats något när den gått vidare i arv. Därför använder vi oss av så gammal källitteratur vi kan och är tydliga med källhänvisningar. På sidan källhänvisningar kan du även se exempel på hur olika äldre källitteratur särskiljer sig i berättelsen om nordisk mytologi. Många av de äldre källor vi idag har för nordisk mytologi i Sverige härstammar från isländska skrifter, där en av de mest kända är Snorres Edda.