Nordisk Mytologi

Nordisk Mytologi syftar till en samling myter, sagor och dikter från den förkristna tiden i Norden. Nordisk Mytologi och Asagudarna är starkt förknippade med vikingatiden, även om de är betydligt äldre än så. Väldigt lite fysiskt källmaterial överlevde kristnadnet av Norden, så de två viktigaste källorna är den äldre Poetiska Eddan och den yngre Prosaiska Eddan (Snorres Edda).

Vad handlar Nordisk Mytologi om?

Myterna är storslagna berättelser, fulla av märkliga varelser, mäktiga gudar och magiska föremål. Mycket kretsar kring asarna, särskilt den vise Oden, den sluge Loke och den mäktige Tor.

Se Nordisk Mytologi Namnlista för en komplett överblick över alla figurer, platser och saker, eller använd listan här under för att läsa mer om vissa släkten.

Odin og Völven av Frølich
Odin og Völven av Frølich

Mer om Nordisk Mytologi

Nordisk Mytologi består av berättelser om olika gudar, varelser och hjältar från många olika källor, från såväl före som efter den hedniska perioden, inklusive medeltida manuskript, arkeologiska representationer och folktradition. Mytologin har sina rötter hos de germanska stammarna som befolkade stora delar av Europa efter bronsåldern och har med största sannolikthet en ännu äldre mytologi som föregångare bland de urindoeuropeiska folkslagen, som dessutom har en gemensam språkrot.

Dessa folkslag saknade skrivkonsten till en början och föredrog således att muntligen föra kunskap vidare från generation till generation. Det innebär att skriftliga källor är sällsynta och nästan enbart dyker upp i form av runskrifter inristade i trä, metall eller sten. På grund av att detta är ett väldigt tidskrävande och arbetsintensivt jobb skrevs sällan längre texter ner över huvud taget. När stora delar av kontinenten övertogs av romarriket och senare kristnades så förstördes många av de få källor som fanns.

Runstenar kunde exempelvis slitas upp ur marken och användas till att bygga en kyrkvägg. Majoriteten av Europa kristnades mycket tidigare än Norden och därmed finns det inte många spår kvar av myterna eller dyrkan av asagudarna hos de andra germanska stammarna, men i det någorlunda isolerade Skandinavien – och särskilt på Island – lyckades vissa texter och sagor överleva.