Snorres Edda

Snorres Edda (som även kallas ”Den yngre Eddan” och ”Prosaiska Eddan”) skapades av författaren och politikern Snorre Sturlasson omkring år 1220. Tillsammans med den Poetiska Eddan är Snorres Edda den viktigaste texten om Nordisk Mytologi.

Eftersom Snorre Sturlasson levde cirka 100-200 år efter vikingatidens slut och samlingen är sammanställd av texter från många olika källor, samt har luckorna ifyllda av vad som troligtvis är Snorres fantasi (tillsammans med grekisk mytologi), så finns det motsägelser, misstag och andra problem med Snorres Edda. Boken skapades inte för att bevara asatron, utan snarare som en introduktion till fornnordisk diktkonst. Det är, trots allt detta, en av de mest kompletta och insiktsrika böckerna om vikingarna, eftersom ingen annan hade sammanställt texter från den förkristna tiden i Norden/Skandinavien.

Innehåll i Prosaiska Eddan

Snorres Edda består av fyra delar; prologen, Gylfaginning (cirka 20 000 ord), Skáldskaparmál (cirka 50 000 ord) och Háttatal (cirka 20 000 ord). Namnet på boken kommer från att det på en sida står att:

Denna bok heter Edda. Snorre Sturlasson satte samman den på så sätt som den är ordnad här: Först berättas om asarna och Ymer, därefter följer Skaldskapens språk och benämningarna på många ting och sist Verslistan, som Snorre diktade om kung Hakon och Skule jarl.

Prologen till Snorres Edda

Prologen skrev för att ge en kristen bakgrund till de hedniska myter som berättas i Gylfaginning och Skáldskaparmál. Här förklaras att asatron är en slags naturdyrkan som uppstod hos människor som ännu inte fått delta av det kristna budskapet. Berättelserna ur Nordisk Mytologi och dess gudar ses till stor del som en muntlig historia om riktiga personer och kungar från de fornnodiska folkslagen. Det är möjligt att Snorre skapade inledningen för att kringgå lagar mot hedniska lärelser.

Gylfaginning

Gylfaginning (”Gylfi-tricket”) handlar om skapandet och förstörelsen av de nordiska gudernas värld, samt många andra aspekter av Nordisk mytologi. Avsnittet är skrivet i prosa och med citat från skaldisk poesi.

Skáldskaparmál

Skáldskaparmál (”poesins språk”) består av en dialog mellan Ægir (en gud associerad med havet) och Bragi (en skaldisk gud), där både nordisk mytologi och diskurs på poesins natur är sammanflätade. Ursprunget till ett antal kenningar ges och Bragi levererar sedan en systematisk lista över kenningar för olika människor, platser och saker. Bragi fortsätter sedan att diskutera poetiskt språk i viss detalj, i synnerhet heiti, begreppet poetiska ord som är icke-perifrastiska, till exempel ”steed” för ”häst” och återigen systematiserar dessa.

Háttatal

Háttatal (”lista över versformer”) är den sista delen av Edda. Genom att använda olika kompositioner, mestadels sina egna dikter, exemplifierar Snorre de olika typerna av versformer som används i fornnordisk poesi. Han har systematiserat materialet och noterar ofta att ”de äldre poeterna inte alltid” följde sina regler.